MEDELTIDEN

Birger Jarl

Birger Jarl regerade i Sverige på 1200-talet, fast han inte var vald till kung.

En jarl är egentligen en person som bestämmer över alla kungens soldater.

Birger Jarl såg till så att det var ordning i landet.

Det var han som bestämde att man skulle betala skatt.

Att betala skatt var något helt nytt i Sverige.

Nu blev bönderna tvungna att betala en del av allt de skördat.

Även en del av de dom fångat när de fiskat eller jagat skulle lämnas till kungen, stormännen och prästerna.

Genom skatterna blev Birger Jarl och hans män rika.

De fick råd att bygga stora borgar och städer.

Då var Sverige inte längre ett Vikingaland utan ett medeltidsland.

Mest berömd är nog Birger Jarl för att han bestämde at Sverige skulle ha fridslagar.
De olika fridslagarna var hemfrid, kyrkofrid och tingsfrid.
Hemfrid betydde att man inte fick tränga sig in i andras hem.
Kyrkofrid betydde att man inte fick slåss i kyrkan och tingsfrid betydde att man inte fick bråka och slåss på tinget.
Tinget var som en domstol fast på medeltiden.
Den fjärde lagen var kvinnofrid.
Det betydde att man inte fick röva bort någon kvinna från hennes hem eller familj.
Man fick heller inte använda våld mot kvinnor.
En familj fick längre inte gifta bort döttrar om dom inte var över tolv år.

Magnus Ladulås

Birger Jarl hade två söner, som blev kungar i Sverige.

Först var äldste sonen Valdemar kung.

Men Valdemar blev störtad från tornet av sina bröder Magnus och Erik.

Sedan så styrde Magnus Sverige mellan år 1275-1290.

Magnus var en viljestark person, precis som hans far varit.

Magnus behövde  en stor och stark arme med duktiga soldater.

Därför så skaffade sig kungen en arme som bestod av starka soldater beväpnade och med häst.

Magnus bestämde att alla stormän som kunde hålla kungen med stridshäst och ryttare, skulle slippa att betala skatt. 

Kungen kunde själv utnämna vem som var den skickligaste krigaren.

Heliga Birgitta

De tog lång tid för Sverige att bli ett kristet land.

Men under medeltiden börjades de bygga kyrkor i landet.

I varje by så byggde man en egen kyrka.

När kyrkorna byggdes av sten blev de också som en försvars byggnad.

Där inne kunde folket ta skydd.

Kyrkan och prästerna tog ut skatt av bönderna och borgarna.
Under medeltiden byggdes många kloster i Norden.
I ett kloster bodde män eller kvinnor som lovat att bara leva för Gud.
Männen kallades för munkar och kvinnor för nunnor.
Reglerna var stränga.
Munkar och nunnor fick inte äga något.
Det fick inte gifta sig och män och kvinnor levde i olika kloster.
Klostret fungerade även som sjukhus och hotell.
I klostret fanns också våra första skolor.
I  örtragården  odlade man grönsaker, frukt, kryddor och örter.
Av örterna gjorde man mediciner.
En av Sveriges mest kända personer under medeltiden var en nunna.
Hon hette Birgitta och var dotter till en rik och mäktig lagman i Uppland.
Birgitta var bara tretton år när hon gifte sig med den fem års äldre Ulf Gudmarsson.
Äktenskapet blev lyckligt och dom fick åtta barn.
När hennes man dog så berättade Birgitta att hon hörde att Gud pratade med henne.
Hon sa att gud hade sagt att hon skulle grunda ett kloster för både munkar och nunnor.
Den  svenska kungen Magnus Eriksson gav Birgitta en stor gård och mycket makt.
Där kunde hon bygga sitt kloster.
Men först var hon tvungen att resa till påven i Rom för att få tillåtelse att grunda sitt kloster.
Hon fick bygga sitt kloster men dog innan det var klart.

Drottning Margareta 

Drottning Margareta var en av medeltidens mäktigaste personer.

Drottning Margareta var dotter till den danske kungen Valdemar Atterdag.

När Drottning Margareta var tio år så giftes hon bort med Håkon som var tretton år äldre.

Håkon var även son till den svenska kungen Magnus Eriksson.

När Margareta blivit sjutton år så födde hon sonen Olav.
Men så klart fick Håkon också hjälpa till att styra Danmark.
När den danske kungen Valdemar Atterdag dog valdes Olav till den nya kungen fast han bara var fem år.
Sedan dog hennes make Håkan. Då var Olav bara tio år så då fick Margareta styra både Danmark och Norge.
Inte länge efter så drabbades Margareta av ännu en stor sorg.
När sonen Olav var sjutton år så dog även han.
Sedan hyllades Margareta för hon styrde både Danmark och Norge.
I Sverige regerade vid denna tid en tysk furste, som hette Albrekt av Mecklenburg.
Han var illa omtyckt av både stormännen och bönderna.
De vände de sig nu till Margareta, för att få bort Albrekt.
Men Albrekt bara hånade Margareta och kallade henne för kung byxlös, bara för att hon var kvinna.
Margareta samlade ihop en arme som mötte Albrekt utanför Falköping i Västergötland.
Albrekt besegrades och togs tillfånga.
År 1389 så valdes Margareta till Danmarks, Norges och Sveriges drottning.
Då var Margareta Drottning över hela Norden.
Under medeltiden var Finland inget eget land utan hörde till Island och Sverige.
På medeltiden var Norden Europas största rike!
Margareta bestämde att även adelsmännen skulle betala skatt.

Galgbacken 

På medeltiden var tinget byns domstol.

Där kunde tjuvar och brottslingar dömas till olika saker tex till döden eller böter.

Att betala böter var det vanligaste.

Fängelse straff fanns inte på medeltiden.

Men de som var fattiga kunde ju aldrig betala istället blev det kroppsstraff då kunde de vara att man blev piskad eller att man fick ett öra avhugget.

En brottsling kunde också dömas till skamstraff.

Då fick man sitta i skamstocken utanför kyrkan.

Alla som gick förbi hånade dem som satt i stocken.

Ofta så hände det att personer fick spotta och kasta saker på den som satt i skamstocken.

Under medeltiden kunde en mördare slippa undan med böter.

Om man dödat en svensk så fick man värre straff än om man dödat en utlänning.

Böterna för att ha dödat en svensk var 13 mark i Västergötland men om man dödade en utlänning så fick man bara betala 6 mark.

Men om man tagit en ko så kunde man dömas till döden.

Galgbacken var en plats utanför byn där avrättade man brottslingar.

Det vanligaste straffet var hängning.

De drabbade alla fattiga.

En som var rik däremot kunde dömas till halshuggning.

Kvinnor avrättades genom att stenas eller brännas på bål.

Så småningom blev det vanligt att städerna hade en bödel.

Det var en person som hade till yrke att avrätta brottslingar.

Oftast var bödeln själv en brottsling.
Då hade brottslingen fått välja mellan dödsstraff eller att bli bödel.
Ett annat straff var att dömmas till att bli fredlös.
Då släpptes brottslingen fri från tinget.
Då förlorade man allt man ägde och fick bo ensam i skogen.
Vem som helst kunde döda en fredlös utan att själv få böter eller något annat straff.

Pesten/Digerdöden

Pesten har två namn pesten och digerdöden.

Under mitten av 1300-talet drabbades hela Europa av en fruktansvärd sjukdom nämligen pesten/digerdöden.

I Norden så kallas pesten digerdöden.

Digerdöden betyder den stora döden.

Forskarna har räknat ut att nästan en tredjedel av Europas befolkning dog av pesten/digerdöden.  

År 1349 kom digerdöden till Norge.

Till Norge kom ett Engelskt skepp till handelstaden Bergen.

Flera av handelsmännen var döda men vissa dog efter några dagar.

Sedan spred sig pesten till landets befolkning och sedan till Sverige och Finland och vidare.

Många städers befolkning tömdes och öar ödelades.

Det hände att hela familjer dog samtidigt.

Det blev fullt på klostersjukhusen och på kyrkogården fick inte alla döda plats.

Många oskyldiga fick skulden för pesten/digerdöden.

På många ställen i Europa fick judarna skulden. 

De beskylldes för att ha förgiftat vattnet  i brunnarna.

Men nu förtiden vet man hur man blev smittad.

pesten orsakades genom en bakterie.

Den spreds av med svartråttor som följde med i handelsskeppen.

I råttornas päls fanns loppor som bar på smittan.

När lopporna bet en människa så blev  de smittade.
Den som smittats fick först jätte hög feber.
Sedan bildades bölder i armhålor och ljumskar.
Till sist fick man stora svarta fläckar på kroppen.
Oftast var den smittade död efter bara några dagar.

Livet i staden 

Under medeltiden blev de allt fler och fler städer i Sverige.

Det var vanligt att man byggde en stor mur runt staden den.

Staden såg ut som en stor borg.

Det är därför dom som bor i staden kallas för borgare.
I staden fanns det olika slags borgare.
En del var hantverkare.
Verkstaden drevs av av en mästare.
Men för att bli mästare behövde man göra ett mästarprov.
När man klarat provet så var det tillåtet att starta en egen verkstad.
I staden fanns det många olika hantverkare.
De fanns tunnbindare, krukmakare, skomakare, spegelmakare, kammakare och guldsmed.
Alla hade sin egen skylt utanför verkstaden som visade vad dom kunde tillverka.
De olika hantverkarna hade egna föreningar, som kallades skrå.
Kvinnor fick inte lov att bli mästare.
Men vissa yrken ansågs att vara kvinnliga.
Så det var inte ovanligt att stadens bageri, badstuga och ölbryggeri sköttes av kvinnor.
Stadens ledare kallades borgmästare.
Borgmästaren och rådsherrarna samlades i rådet för att fatta viktiga beslut.
Andra borgare var köpmän. De köpte och sålde varor.
När det var marknad i staden så var det som en fest.
Oftast var det borgmästaren som öppnade marknaden med ett högtidligt tal.
Sedan var det liv på stadens gator och torg.

Det fyra stånden

Präst, adel, borgare och bönder

Det fyra olika ståndet var präst, adel, borgare och bönder.

Det förnämsta ståndet var adeln. De var stormän och hade lovat kungen att skydda honom och landet vad som än hände. Adelsmännen ägde stora marker och dom tjänstgjorde kungen.

De var ofta utrustad med häst och annat och behövde inte betala skatt.

Stormännen eller adelsmännen var ofta inblandade i krig och krig var dyrt så de är därför adelsmännen inte behöver betala skatt.

Adelsmännen hade ofta väldigt fina kläder för på medeltiden var det viktigt att visa vilket stånd man tillhörde.

De näst förnämsta ståndet var präst. Deras högsta ledare var biskoparna. De styrde kyrkorna och klostren med tillhörande jordegendomar.

Till klostren kom fattiga,sjuka och gamla som kanske behövde mat.

Präster behövde inte heller betala skatt.

Kyrkan krävde bönderna och borgarna skatt.

Under medeltiden började de växa fram städer.

Dom som bodde i städerna kallades för borgare.

Borgare var de tredje ståndet.

De var väldigt duktiga hantverkare och vissa borgare var köpmän.

Bönderna var det fjärde ståndet.

De kallades också för allmogen.

Bönderna var de största ståndet.

Bönderna behövde jobba hårt för att kunna betala skatt.

Kalmarunionen

Margareta var en rättvis drottning. Hon hade en dröm att all tre Nordiska länder skulle vara tillsammans för alltid. Hon ville ett förbund mellan länderna, en union. 

1937 bad hon alla viktiga personer i Norden komma till Kalmar för ett möte.

Kalmar är ett ställe nära Öland. Margaretas fosterson Erik av Pommern kröntes till kung av Norden.

Han hette egentligen Bogislav men bytte namn till Erik efter helgonet Sankt Erik.

Drottning Margareta dog 1412 och då hade hon regerat i 23 år. Så länge hade det inte vari fred mellan länderna på flera hundra år. När Erik av Pommern blev kung kom han i krig med Hansan eftersom han ville ha ett ännu större rike runt Östersjön. Han blev tvungen att höja skatten eftersom krig inte är billigt utan väldigt dyrt. Han lät många tyska fogdar styra på dom Svenska slotten och det gjorde dom svenska bönderna och adelsmännen arga svenskarna  tyckte inte om sin nya kung.

Hur bodde man på Medeltiden

I staden bodde man trång. Ofta många personer i samma hus och många i samma säng.
Husen låg nära varandra och då var det lättar för brand risk. Husen var ofta byggda av trä. Gatorna var smala och man slängde ut sopor och avföring direkt på gatan.
Husen var de största husen förutom kyrkan.

I alla byar hade man en galgbacke och en kyrka. Kyrkan hade man för att fler och fler blev kristna. Byarna låg nära vatten för att man skulle kunna tvätta kläder och lätt kunna resa. I husen bodde både människor och djur för att hålla värmen. Man hade också en eldstad mitt i huset för att hålla värmen. Det fanns bara ett litet hål i taket där röken kunde komma ut. Men hålet var mycket litet och mycket av röken stannade inne. Husen hade bara en liten dörr för att fiender inte lika lätt skulle kunna komma in. I byn hade man också många andra hus som t ex stall, matförråd och ett visthus där man förvarade djurens mat.

Hansan

Flera tyska städer hade tagit över nästan all handel på Östersjön. De tyska städerna bildade ett förbund som kallades för Hansan. De viktigaste städerna i Hansan var Lübeck, Hamburg, Bremen, Rostock och Danzig. Samarbetet gjorde dom tyska handelsmännen rika och dom byggde fina hus åt sig själva. Många av handelsmännen flyttade till andra städer i Norden. Bland annat till Visby. Eftersom många tyskar flyttade till Sverige så blev det naturligt att många tyska ord började användas i svenskan t ex kök, källare och rådhus. Svenskarna lärde sig också hur tyskarna byggde hus och sydde kläder. Hansan behövde inte betala skatt till de Nordiska kungarna och då blev de ännu rikare. Hansans handelsfartyg kallades för Koggar och de hade med sig fina tyger, vin, salt och kryddor. Salt användes för att maten skulle hålla längre och kryddorna för att dölja att den smakade illa. På resan hem till Tyskland var båtarna lastade med saltad fisk, djurpälsar och järn som var den vara som uppskattades mest.

Vad åt man på medeltiden

En stor del av fisken var torkade och importerad från andra länder tex Norge och England.

Kryddor, örter och vin fick bara de som hade råd. För att maten skulle hålla längre så saltade dom maten. Saltet kom från andra länder tex Tyskland. Bröd bakade de ofta det var gjort av råg och korn.

I kålgårdarna odlades kål, ärtor, rovor och lök men även många andra grönsaker. Hasselnötter var en viktig proteinkälla och det var straff om man tog hasselnötter från någon annans mark. För de rika fanns nästan alla råvaror att tillgå.  De rika kunde äta god och festlig mat.  De kött som var vanligast

var nötkött.  Kokt kött serverades i sitt eget spad. Rökt kött ansågs att vara en delikatess.
På medeltiden så var brödet viktigt.
Men i slutet av medeltiden så blev bröd dyrare än kött.
Men i början av medeltiden så var kött dyrare än bröd.  Förutom bröd så var ölen också väldigt viktig.
På olika högtider hade man ingen speciell mat som vi har nu när vi firar påsk, nyår, julafton och midsommar. Men man klädde sig fint på de olika högtiderna.